novellomulrikmunther

Morgonen därpå vaknade jag av att solen sakta trängde sig in på mitt rum. Jag hade inte orkat dra ner rullgardinen kvällen innan, inte det smartaste valet kanske. Jag slängde ett snabbt öga på alarmklockan på nattduksbordet, strax innan 6. För att vara så tidigt på morgonen så var jag ovanligt pigg.

Jag satte mig upp ur sängen, drog mina ben över kanten och placerade fötterna på golvet bredvid mina morgontofflor. Sovrumsgolvet var kallt mot mina varma fötter. Jag sträckte mig efter morgonrocken som låg på bänken som stod nedanför sängen. Jag tog på mig den, stoppade mina fötter i tofflorna och gick ner i köket. Mamma och pappa log och sov, båda var lediga idag. Men dom skulle vakna vilken sekund som helst ändå, morgonmänniskor till skillnad från mig.

Jag satte på en kanna med te och tog fram en kopp från ett av skåpen inne i köket. Jag ställde den på köksön, sen satte jag mig på en av stolarna vid pappas bar, drog fram en gammal tidning från högen med pappersinsamling och började bläddra i den. Några minuter senare plingade tekokaren till. Jag hällde upp tet i koppen och satte mig sedan på barstolen igen.

Det fanns inget intressant i tidningen så jag la tillbaka den där jag tog den, svepte i mig tet och la sedan koppen i diskmaskinen. Mamma hade nu vaknat och jag kunde höra hennes försök till att smyga ner för trappan. Hon lyckades inte så bra, den knarrade så mycket att det lika gärna hade kunnat vara en jordbävning.

Okej jag menar inte att min mamma är tung, men trappan är gammal, eller nått. När hon hade kommit ner kollade hon på mig med en chockande blick.

- Vad gör du uppe såhär tidigt?

- Kunde inte sova. Jag gick förbi henne och började gå mot trappan.

- Gå och lägg dig igen.

- Mm.

 

Jag kunde höra hur mamma plockade fram frukost ur kylen medan jag gick upp för trappan för att gå och lägg mig igen.

Fast det var ju inte riktigt det jag gjorde. Jag tog istället på mig en lös sommarklänning, tog min bruna skinnväska, mobilen, hörlurarna och mina converse och gick in på toan. Jag sminkade mig snabbt, gick på toa och borstade tänderna. Sen gick jag ner igen.

- Och vart ska du såhär tidigt på morgonen?

- Jag ska till en kompis.

 

Mamma visste ingenting om mig och Ulrik. Jag hade inte sagt någonting om honom till henne. Och jag hade inte planerat att göra det heller. Varje gång jag är med honom säger jag att jag är hos någon av mina kompisar. Men hon började misstänka mig nu, för jag fixade mig oftast extra mycket när jag var med honom, och det märkte hon, för det brukar jag inte göra när jag är med mina vänner. Då blir det liksom att jag inte orkar bry mig, slänger på mig kläder lite snabbt, tar lite mascara sen är det bra. Men med honom var det helt annorlunda.

- Jag går inte på det här längre nu Sanna. Vad är det du har på gång? Du är nästan aldrig hemma, du säger att du är hos kompisar. Men jag vet att du gör något annat. Säg vad det är nu!

Jag fick nästan som en chock när mamma öppnade munnen och började skälla på mig.

- Är det en kille? Eller är det jag och Pappa?

Jag stod bara och stirrade på henne och struntade i att svara.

- Det hjälper inte att du inte svarar, jag kommer få reda på det på ett eller annat sätt. Tvinga mig inte att ge dig utegångsförbud!

Jag började bli lite rädd för mamma nu. Hon var väldigt grov i sin blick, hon såg jätte argsint ut. Men jag kunde inte få fram ett ord hur mycket jag än försökte.

- VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?!

 

Nu stod mamma 20 centimeter från mitt ansikte och skrek massa fula ord till mig. Hon hade tagit tag i båda mina armar och ryckte i mig. Men jag kunde inte röra en min, jag kunde inte säga ett ord, jag bara stod där som förstenad. Jag kunde inte fatta att detta var min mamma som stod här och skällde på mig. Hon har aldrig i hela mitt liv gjort något liknande.

Pappa kom ner rusandes från trappan och höll nästan på att snubbla vid som sista trappstegen. Jag hörde varken vad han eller mamma skrek längre. Jag såg bara två personen som rörde sin munnar men det kom inte ut något ljud.

Pappa försökte dra bort mamma ifrån mig, men hon hade ett så hårt tag om mig att det nästan var omöjligt. Han fick nypa henne i fingrarna för att hon skulle släppa mig. Till slut fick han tag om henne och lyckades få loss hennes grepp om mig. Jag stod fortfarande som förstenad och bara stirrade. Jag rörde inte en min.

Pappa kollade på mig och jag kunde se hur tårarna var på väg att rinna ner från hans kinder.

Nu kunde jag inte hålla tillbaka. Mina ögon blev våta av tårarna och jag hade svårt att se vad som hände. Tårarna strömmade ner från mina kinder när jag såg på pappa. Han var helt förstörd. Varken jag eller han kunde fatta vad som hände med mamma.

Nu kunde jag höra igen. Mamma skrek fortfarande en massa saker till mig och pappa försökte lugna ner henne.

Pappa skrek nu på mig med, fast inte så som mamma. Han skrek att jag skulle gå härifrån, att jag skulle gå ut. Att jag skulle åka iväg. Långt därifrån.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

byt nu till denna:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gjorde som pappa sa, tog min väska och mina skor och sprang ut. Morgonsolen hade nu gått över till ett ösregn så jag blev genomvåt på bara några minuter. Jag satte mig inne i busskuren på andra sidan gatan som skydd ifrån regnet. Genom köksfönstret kunde jag skymta hur mamma kastade saker på min pappa. Han försökte skydda sig med hjälp av köksön.

Egentligen brydde jag mig inte så mycket om min mamma längre, vad som skulle hända med henne. För jag vet att pappa aldrig skulle göra henne illa. Jag var mest orolig för pappa. Att han skulle bli skadad.

 

Den vanliga bussen som gick in till stan rullade förbi busskuren, jag hade vinkat mot chauffören, i en gest att jag inte ska med och att han kan köra vidare. Några minuter senare kunde jag se en annan buss som gick åt andra hållet. Jag skyndade mig över gatan innan bussen hade kommit ner från kullen där den kom ifrån. Bussen stannade och jag hoppade på. Chauffören kollade på mig när jag gick in. Han frågade om jag mådde bra. Jag svarade inte. Jag tittade ner i golvet och gick bak och satte mig.

 

Efter 15 minuter gick jag av. Det regnade fortfarande ute och jag blev bara mer och mer blöt. Min väska hade säkert läck igenom till min mobil och mina saker jag hade där i. Men konstigt nog brydde jag mig inte. I vanliga fall skulle jag bli helt förstörd om jag fick en droppe med vatten på min mobil. Men nu var den säkert vattenskadad men jag orkade inte ens tänka på det.

 

Alla villorna jag passerade såg dystra ut. Inga lampor tända, persienner nerdragna. Klockan var fortfarande tidigt på morgonen och dom flesta låg antagligen och sov.

Jag kunde inte se en människa ute. En katt lunkade över vägen och sprang in i en buske, men det var det ända liv jag kunde se. I och för sig var det ju inte precis en livlig stad jag var i. Om det ens var en stad. Det var mer en by, ett samhälle, eller vad man skulle kalla det.

Mina tårar rann fortfarande. Mitt smink var ut kladdat och jag såg säkert ut som ett spöke för tillfället. Jag var helt förstörd inombords.

 

Det kändes som om mitt hjärta skulle spricka. Att det skulle gå i två delar, och jag skulle bara falla ihop i en liten hög och, dö. Min mamma hade svikit mig, min alldeles egna mamma. Ni skulle aldrig förstå hur det kändes. Det var ungefär som om min mamma var en helt annan person, som om en andre hade hoppat in i henne och gjorde detta mot mig. Och allt det bara för att jag uteslöt att berätta för henne om Ulrik. Min mamma hade stuckit mig i ryggen med en kniv.

 

Dom tre trappstegen upp till dörren var extra jobbiga att gå uppför. Det kändes som mina ben vägde hundra kilo var och jag var tvungen att verkligen kämpa för att komma upp till dörren. Tillsist lyckades jag komma upp och plingade på dörren. Det gick någon minut innan dörren öppnades. Jag möttes av en nyvaken Ulrik. Han stod i dörröppningen med bar överkropp, mjukisbyxor och hans blonda hår var trassligt. Han gnuggade sig i ena ögat, gäspade stort och frågade vad jag ville. Jag antar att han inte såg att det var jag.

Men jag stod kvar och kollade på honom. Jag såg hur hans ögon spärrades upp när han upptäckte att det var jag som stod vid trappan. Han tittade på mig med en chockad blick, men sa ingenting.

Sen gick han ut och ställde sig framför mig. Han drog mig intill sig. Sedan la han sina armar om mig och höll om mig stenhårt. Han släppte inte taget.

Jag kunde inte röra mig, jag var iskall. Hans varma överkropp värmde mig. Efter flera minuter ute i regnet på trappen släppte han, och drog in mig i huset. Det var ingen annan hemma. Bara jag och han. Han tog med mig till soffan, la sig ner. Jag drog av mig min våta klänning och la mig på honom i bara underkläder. Mitt huvud hade jag placerat på hans bröst. Jag kunde höra hans lugna andetag. Han drog ena sin hand igenom mitt blöta hår och smekte mig på armen med den andra.

 

jag vet att det inte har kommit upp något kapitel på länge nu, förlåt. men jag har fått lite inspirations torka. vet inte riktigt vad som ska hända nu. 

så vad vill NI ska hända? vad ska dom göra? osv.

släng in en kommentar här och skriv vad ni skulle vilja se i nästa kapitel. 
ska vi köra på 30 kommentarer?