KAPITEL 6
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Där stod det. Svart på vitt. Okej egentligen var det svart på gult, bakgrunden var ju gul där det stod. Men i alla fall, det stod att han vill träffa mig. Igen. Han sa att han ville att jag skulle följa med honom till Liseberg. Han skulle spela där på kvällen. Han skrev att han ville vara med mig innan också. Kanske åka något. Åka något? Fan vad töntigt det lät. Haha.
”Jag smög in ett litet meddelande här på din mobil. Haha. Jag tänkte att vi kunde ses igen. Jag ska spela på Lotta på Liseberg den 25 Juli. Okej det är långt tills dess men tänkte fråga dig ändå. Du kan väl komma och kolla. Vi kan hitta på något innan, gå runt på Liseberg. Åka något kanske? Jaja, här har du mitt nummer och du har min Facebook. Jag hoppas vi ses igen! Ha det bra :)”
Jag läste meddelandet flera gånger. Jag vet egentligen inte varför. Jag kunde väl inte fatta att det var sant. Men det var dags för det nu, dags för mig att inse att allt är sant. Jag menar, det är precis inte en på miljonen att jag träffar honom. Det bor inte ens en miljon människor inne i Göteborg. Och även om det skulle göra det så finns det ju något som kallas ödet, som jag tydligen stött på. Jag tror på ödet i alla fall. Och det verkade ju han göra med.
Jag blev med detsamma helt exalterad i kroppen och kunde verkligen inte vänta tills vi skulle ses igen. Jag gick in på Facebook och skrev ett meddelande till honom att jag kommer och att jag hör av mig när det börjar närma sig. Okej jag ville ju träffa honom innan det och jag var nästa säker på att vi skulle det. Men ändå så att han vet att jag kommer, så han inte tar med någon annan. Fast det hade i och för sig inte gjort något, jag är inte speciellt svartsjuk av mig.
3 veckor senare
Dom senaste tre veckorna var nog dom bästa under hela mitt liv känns det som. Jag har slutat skolan, varit i Spanien, träffat Ulrik (!!), legat på stranden. Ja, bland annat. Jag har träffat Ulrik, minst 10 gånger. Vi har fikat och gått på stan, varit på klippan flera gånger, haft picknick. Ja allt verkligen! Och nu var det inte långt kvar tills Juli, och Liseberg. Jag längtade så mycket.
Fast var detta en bra idé egentligen? Ska jag välja denna vägen och satsa helhjärtat på detta. Är det rätt väg? Vågar jag chansa? Tänk om det bara slutar med att jag sårar honom, eller han sårar mig. Vad gör jag då? Jag är så dålig på att gå vidare. Och tänk på alla fansen.
Äsch, jag kör på det här! Jag chansar så får det gå som det går.
Jag var på väg ner för trappan när jag stötte ihop med mamma.
- Juste jag glömde säga att den 25 ska vi på restaurang. Din mormor fyller 80 så vi ska ha ett litet kalas där för henne, så planera inget!
- Men... Jag hann inte säga något mer innan hon hade hunnit upp och stängt in sig på sitt rum.
Den 25 av alla dagar! Måste hon fylla år just då, åh vad ska jag nu göra? Jag kan inte vara på båda samtidigt...
Jag messade Ulrik och frågade om han kunde träffas.
”Visst! Vart ska vi ses?”
”Inne i stan, centralen.”
”Det blir toppen, är där om 20.”
”Jag med, vi ses!”
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag tog nästa buss in till stan. Jag gick från hållplatsen till framsidan av centralen och satte mig på en bänk. Jag tog upp mobilen medan jag väntade på honom. Kollade runt lite på Facebook. Tog en bild på mig själv och gjorde ett snabbt blogginlägg med den. Jag la ner på mobilen och kollade runt bland folket i hopp om att få se honom. Men det gjorde jag inte. Fast i och för sig, det hade bara gått cirka 10 minuter för mig och komma hit, och för han skulle det ta 20. Och vad kunde det ha gått, 15 – 17 minuter?
Jag hade helt försvunnit in i mitt tänkande och hade inte märk att Ulrik hade satt sig bredvid mig på bänken.
- Djupt inne i tankarna ser jag... Sa han och lutade sig tillbaka mot bänkens ryggstöd.
- Eh... egentligen inte. Jag log mot honom.
- Så... var det något speciellt? Han vände sig mot mig.
- Jo du vet den 25, det är så att... jo liksom... att...
- Kan du inte så är det lugnt, jag klarar mig! Han skrattade.
- Jo jag kan, men min mormor fyller år. Och vi ska på någon restaurang på dagen, så jag kan inte gå runt där med dig liksom. Men jag kommer definitivt när du ska spela! Det kan jag garantera.
- Ja men vad bra då! Han log igen.
Han vände sig framåt och kollade ut bland folket. Det gjorde jag med. Vi satt så i säkert 5 minuter. Ingen av oss hade något och säga, och jag tänkte inte riktigt på att han satt där bredvid mig. Det kändes som om jag satt där ensam, inte så att jag inte såg honom. Men jag var inne i mina egna tankar, det fanns ingen människa där. Bara jag.
- Ja, vill du göra något? Ulrik avbröt tystnaden och vände sig mot mig igen.
- Ja visst! Vad vill du göra? Jag log.
- Ska vi dra till stranden? Steka lite.
- Perfekt! Men jag måste hem och hämta bikini då. Du måste väl ha badbyxor?
- Nja, egentligen inte. Jag har faktiskt det med mig. Han pekade på den röda nikeväskan som låg på bänken bredvid honom.
- Fuskis... sa jag och ställde mig upp.
- Kom, du får följa med mig hem. Jag tog han i handen och drog upp honom från bänken.
Vi gick till hållplatsen och tog bussen hem till mig. Jag gick in, Ulrik väntade utanför.
Jag tog min USA-bikini och tog på den under mina shorts och mitt linne. Sen tog jag två handdukar och la ner i min skinnväska. Jag tog två äpplen, två Pepsi och mina solbrillor. Jag tog min ipod och hörlurarna och la i min ficka. Sen gick jag ut till Ulrik. Han stod och pratade i telefon.
Jag brydde mig inte så mycket om det, orkade inte lägga mig i. Jag började gå mot busshållplatsen. Han var bakom mig.
”Okej mamma... Jag måste gå nu, ska till stranden med en kompis.”
Han la på telefonen och skyndade sig fram till mig.
- Förlåt.
- För vad?
- För att jag pratade i telefon.
- Men herregud visst får du prata i telefon, ring du hur mycket du vill!
- Det var mamma som ringde mig faktiskt... Han tittade på mig och skrattade.
Jag kunde inte hålla mig för skratt.
- Jag älskar ditt skratt. Sa han och log mot mig.
- Jag älskar ditt leende. Jag log mot honom, och han mot mig.
Vi steg av bussen och gick ner mot stranden. Det var fullt med folk, man kunde nästan inte ens se sanden. Jag kollade runt efter en plats. Ulrik hann före.
- Där! Ropade han och pekade mot en liten avlägsen plats uppe på stenarna.
Vi gick dit upp. Allt folk låg nere på sanden så vi var ensamma där uppe. Jag tog ut handdukarna ur min väska och la ut dom på marken. Jag satte mig på den ena och Ulrik satte sig på den andra.
- Du? Ulrik kollade mig i ögonen.
- Ja?
- Jo det är såhär...
Oh herregud, vad ska du säga nu? Att det inte funkar? Att du inte vill vara vänner? Eller helt tvärt om, kommer du säga att du vill ha mig, mer som en vän?
Älskar denhär novellen!
ååh guuud va jag älskar din novell! bästa av de alla, seriöst hur kan du skriva så bra? aahh hoppas nästa kapitel kommer så snabbt som möjligt! ;)
skitbra!
herrejävlar vad bra, din novell är lätt bäst håller med armhålan hanna gyulai, :D :D :D :D
Åååå jätte bra, vill ha nästa nuuuu!! :)
Du är jätte bra, synd att det inte kommer upp någon varje dag.. Men den som väntar på något gått, vänta aldrig för länge.. Eller vad man brukar säga :) Kram!
Gud va bra nästa del nu, en fråga bara hur får du musiken att passa så bra? :)
MEN HERREGUD KVINNA!
Du skirver asbra, gråter nästan i varje kapitel för det är så vackert med musiken m.m blabalabla
SKRIV MER SNÄLLA.
JAG DÖÖÖR, DET ÄR SÅ BRA ! :o
SKRIV MER, SNÄLLAAA!
Ja måste bara hålla med Mathilda och Hanna!!!!! ♥♥
Åhh snälla jag avgudar denna novell mer snälla älska älska älska!!!! :))
Så fort jag har läst ett kapitel så vill jag bara läsa mer! Hoppas det kommer mer snart!
herrugu!! merrrrrrrrrrr!
AWESOME! vill ha mer mer mer!! :D <3
Helt sjukt bra! Kanske borde satsa på en karriär som författare? :P
Åhh du skriver såå bra!! Jag längtar efter nästa kapitel, vet du ungefär när det kommer? ;) :) :D
Jätte bra!! :D Längtar efter nästa!
När kommer nästa jag kan seriöst inte vänta!!!!!! :D
snälla säg att det blir snart :(... DATUM + TID haha ;)
