novellomulrikmunther

- Haha jag bara skojade, ville bara se hur du reagerade! Sa han och skrattade högt och knuffade till mig lite på axeln.

- Det var inte roligt, sa jag och kollade på honom med besviken blick. Bara för att liksom, för att reta honom lite.

- Blev du sur nu? Han gjorde hundvalps ögon sådär, som om det skulle smickra mig.

- Jag ignorerade hans fråga och satt bara tyst.

- SISTEN I ÄR ETT RUTTET ÄGG! Skrek jag ut i tomma intet, hoppade upp från handduken och började springa ner mot vattnet. Ulrik var precis bakom.

- Jag vann! Skrek jag efter att jag hade trillat i vattnet i all hast och blöt ner hela mig själv. Ulrik var bara blöt upp till knäna så skvätte ner honom. Han frös från det kalla vattnet. Han försökte att inte visa det men jag märkte.

- Då är jag ett ruttet ägg då, sa han och skrattade. Trevligt.

Vi badade tills solen började gå ner och allt folk nästan var borta. Det fanns bara några få vuxna kvar som hade somnat och glömt av tiden. Vi bara satt där i vattnet och pratade, om allt möjligt hela den dagen. När vi gick upp för att torka oss på handdukarna var båda som russin över hela kroppen. Jag struntade i att vira om mig handduken utan la mig rakt ner på rygg på den och blundade.

Jag kunde nästan känna hur han stirrade.

Har ni någonsin haft den känslan av att ni är iakttagna? Att ni går på en gata och är helt bergsäkra på att det är någon som förföljer dig, men när ni kollar er omkring så är det ingen där. Just den känslan hade jag nu, när jag låg här. Okej, förutom att jag visste att han låg bredvid mig, det var ju ingen hemlighet, men jag kände verkligen hans blick på mig, ungefär. Jag kan sätta allt på att han ligger och kollar på mig. Men undra vad han tänker?

Dom sista timmarna innan solen skulle gå ner räckte och blev över för att jag och bikinin skulle torka. Jag hade till och med hunnit ta på mig mina kläder innan den var nere helt, innan månen och stjärnorna hade börjat lysa på himlen. Ulrik också. Jag hade inte kollat på klockan en enda gång medan vi hade varit på stranden, men när vi gick mot busshållplatsen kollade jag, 23.53. sista bussen hem hade gått för 3 minuter sen. Jag sa det till honom, men han verkade inte alls orolig. Han bara log och fortsatte gå, förbi hållplatsen och in mot stan.

Efter någon timme var vi framme vid centralen där jag skulle ta bussen hem. Jag var trött i benen och det kändes som om jag inte skulle orka gå en meter till. Vi satte oss ner på en bänk inne i centralen. Ingen av oss sa någonting. Bussen var redan där så vad gjorde vi där på bänken egentligen? Efter ett tag ställde vi oss upp och gick mot min buss.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Jag måste nog åka hem nu, mamma kommer ringa mig vilken sekund som helst.

- Okej, det är lugnt. Jag måste med åka hem. Min buss är där borta. Han pekade på en buss som stod på andra sidan vägen.

- Men vi ses på lördag. Han nickade.

Jag var precis på väg att vända mig om och gå in i bussen när han tog tag i min hand. Jag vände mig om. Han kollade mig rakt i ögonen, sen drog han mig tätt intill sig och la sina händer på min midja. Jag lutade mig lite fram, men stannade cirka 10 cm från hans mun. Han fick ta den sista biten. Jag visste ju inte om han ville detta.

Sakta lutade han sig fram. Vi var bara millimeter från att nudda varandras läppar. Jag kände hans körsbärsluktande andedräkt. Jag kunde inte motstå att lukta, det var som en drog.

Jag la ena min hand om hans hals och den andra la jag på hans huvud och drog sakta igenom handen i det blonda håret. Han la sin hand på min hals och den andra låg kvar på midjan. Han var precis på väg och kyssa mig, med sina rosa läppar och sin körsbärs andedräkt, när mobilen ringer. Han stannade upp. Jag blev stel i hela kroppen.

”Inte nu!” Skrek jag och tog upp mobilen ur byxfickan. Det stod mamma på displayen.

”VAD? Jag skrek på mamma i telefonen.

”När kommer du hem? Det är sent. Du vet att du inte ska vara ute såhär sent på kvällen.”

”MEN FATTAR DU INTE ATT DU STÖR. JAG KOMMER OKEJ, RING INTE MER. DU FÖRSTÖR MITT LIV JÄVLA TJATMAJA.”

Jag klickade henne.

Vi det laget hade Ulrik ställt sig minst en meter ifrån mig. Jag skämdes. Jag sa att jag var tvungen och gå, gick in i bussen och vinkade på honom genom fönstret. Han vinkade tillbaka och gick mot sin buss.

Varför finns mammor? Dom bara förstör hela tiden. Dom måste ha något programmerat inne huvudet som gör att dom ringer precis när något sånt här händer. Alltid.

Bussresan hem gick fruktansvärt sakta. Jag satt och stirrade ut genom fönstret hela resan och tänkte på honom.

När jag gick av bussen var den tom, den sista personen förutom jag som var på bussen gick av samtidigt som mig. Jag gick in genom köksdörren. Mamma, Pappa och min lillebror satt i soffan i vardagsrummet och kollade på någon film. Dom ropade på mig men jag struntade i dom och sprang istället direkt upp för trappan och in i mitt rum. Jag tog av mig kläderna och la dom i en hög på golvet, gick in på toan, borstade tänderna, kissade och gick sedan och la mig. Jag skickade iväg ett sms till Ulrik: ”Förlåt.”

Den kvällen hade jag svårt och somna, jag hade gråten i halsen hela kvällen. Av ingen anledning egentligen. Allt var ju bra, jag hade inte fått en kyss bara. Det var inte jordens undergång precis. Men jag antar att jag bara var oerhört känslig just den dagen.